Hur har arbetet med hållbarhet utvecklats de senaste 30 åren?

shopping cart in a supermarket

Lisbeth Kohls har arbetat inom ICA sedan 1966. Hon har varit miljö- och hållbar-hetschef och suttit i koncernledningen. Hon berättar om resan som ICA gjort inom hållbarhetsfrågor, men också om hur synen på miljö- och hållbarhet har ändrats de senaste 30 åren generellt i samhället.

År 2017 fyllde ICA 100 år och i samband med ICA:s jubileumsår anordnade Centrum för Näringslivshistoria en serie med fyra seminarier om den svenska livsmedelsindustrins historia. Ett av seminarierna hade temat hållbarhet och Lisbeth Kohls, tidigare hållbarhetschef på ICA, var en av talarna.

Nu lättare att kommunicera och samverka kring hållbarhetsfrågor

Det var 1987 som det moderna hållbarhetsarbetet tog fart inom ICA, genom att man tog ställning till ett antal frågor och skapade arbetsprogram. Hållbarhet handlar mycket om kommunikation, och Lisbeth reflekterar över förändringarna som skett.

– På 80-talet var det tryckt och muntlig kommunikation som gällde. Vi gjorde broschyrer, annonserade i tidningar och jag skrev ofta krönikor i Buffé för att nå ut. Vi gav också ut så kallade konsumenthandledningar, och så här i efterhand var de ju inte så jättehippa precis.

Möjligheterna med Internet och sociala medier har öppnat upp och ökat räckvidden för kommunikationen.

Långt ifrån alla förespråkade miljö- och hållbarhetsfrågor

Bästa sättet att ta sig an svåra utvecklingsfrågor är, enligt Lisbeth att bjuda in till samtal. Det är man bra på idag menar hon, men 1987 trampade hon på många ömma tår när hon försökte få till samverkan och dialog med olika aktörer.

ICA inledde, som första handelsaktör i Sverige, dialog med pappersleverantörerna om att komma ifrån klorblekta produkter. Att ställa höga miljökrav på leverantörer var unikt – på mindre än ett halvår försvann de klorblekta pappersprodukterna och ICAs klorblekta papperskassar ur ICAs utbud. Kunder, politiker och till och med leverantörerna uppskattade det. Men leden bakom, som skogsindustrin, gjorde det inte.

– Inom skogsindustrin var man mycket upprörda och tyckte att vi gjorde helt fel. Att aktivt lyssna på olika intressenter ingick inte i deras omvärldsbevakning. Men miljödebatten gick inte över – tvärtom. Senare kontaktade Skogsindustrin mig igen och bad att få namn på miljöföreträdare som de kunde inleda dialog och samverkan med, berättar Lisbeth.

Samverkan och dialog är rätt väg att gå

Idag samverkar aktörer bra inom i hållbarhetsfrågor. Forskningen går hela tiden framåt och Lisbeth understryker att det inte finns en aktör som ensamt sitter på alla svaren. ICA var tidiga med att sätta press på politiker och myndigheter i olika frågor, tex att utforma en allmänt accepterad miljömärkning.

Lobbyingverksamheten tog tid och i väntan på politikerna slöt ICA avtal med Naturskyddsföreningen, för att åtminstone på hyllkanten kunna vägleda konsumenter om vad som är bra miljöval.

Dessa initiativ uppmärksammades inte bara i Sverige utan även internationellt. Det var flera multinationella företag som ogillade vad som höll på att hända i lilla Sverige. ’

– Jag blev tillfrågad, eller snarare ”kallad” till fabriker utomlands och fick stå till svars för vad man tyckte var dåligt underbyggda miljökrav. Det var utmanande, men jag fick bra stöd internt och många hejarop för att fortsätta miljöarbetet allteftersom kraven ökade. Vår inköpare inom ICA började till och med ställa krav på att produktnyheter som skulle in i sortimentet skulle vara miljömärkta.

Att återbruka, återvinna och energiutvinna

Lisbeth berättar att avfallshierarkin idag är allmänt accepterad –  återbruka, återvinna och därefter energiutvinna. Men 1989 var situationen en helt annan. Sopbergen växte och förbränning började ifrågasättas.

– På ICA började vi djupdyka i avfallsfrågorna mycket på grund av ren självbevarelsedrift. Flera opinionsbildare klagade på onödiga förpackningar och uppmanade till och med att lämna kvar dem i kassan som protest.

ICA samarbetade med Lunds tekniska högskola för att förstå avfall och återvinning. Man kartlade 40 kommuners källsorteringsplaner och studerade noga kommande lagstiftning både i Sverige och EU. Våren 1991 tog ICA:s styrelse beslut om att verka för aktiv återvinning – inget förpackningsavfall skulle hamna på soptippen.

Lisbeth berättar flera spännande exempel där ICA lyckats, men ger också exempel på utmaningar och snåriga vägar framåt. Hon avrundar med att säga att hon tycker det känns hoppfullt med utvecklingen och framstegen.

– Så mycket har hänt de senaste decennierna, men detta är bara början. Jag blir fortfarande frustrerad över alla dragkamper och sega politiska beslut. Däremot blir jag jätteglad när jag läser om entreprenörer som går i bräschen för hållbar utveckling. Vi måste hela tiden söka hållbara vägar framåt, avslutar Lisbeth Kohls.