Därför bränner svenskarna sitt återvinningsbara avfall

Vi bränner för mycket sopor

En tredjedel av de hushållssopor som slängs i restavfallet utgörs av förpackningar och tidningar – som hade kunnat återvinnas. Istället går avfallet till förbränning vilket både kostar mer och har en större negativ inverkan på vår miljö. Avfall Sveriges vd Weine Wiqvist menar att om hanteringen skulle kunna organiseras smidigare, genom användning av mer effektiva produkter och bättre samordning, skulle återvinningsgraden öka och andelen avfall som felaktigt förbränns minska. 

Rätt förutsättningar krävs för ökad återvinning

I dagsläget säger regelverken att den individuella avfallsinnehavaren själv är ansvarig för att sortera sina sopor. Däremot finns det ingen bestraffningssanktion eller tillsatt kontrollfunktion som ser till att kommuninvånarna verkligen gör det. För att kunna sortera soporna på rätt sätt måste samhället se till att det finns rätt förutsättningar att göra det, genom att tillhandahålla system – lämplig utrustning och logistiksystem – som gör sopsorteringen enkel och lättillgänglig i vardagen. Weine Wiqvist, vd på Avfall Sverige:

– Samordnas insamlingen i nära anslutning till bostäder, oavsett om det gäller flerbostadshus, radhus eller villor så kommer fler att sortera mer. Det vet man av erfarenhet från de områden i Sverige som redan har organiserat insamlingen på detta sätt.

Logiskt att kommunerna ansvarar

I nuläget bygger huvuddelen av systemet för sophantering i Sverige på de återvinningsstationer som är utplacerade lite varstans i våra samhällen. I många fall är de dessvärre alldeles för få och många kan därför uppleva sopsorteringen som opraktisk om stationen är långt borta. Dessutom innebär få avfallsstationer att de bli känsliga för flödesvariation – antingen är de för tomma eller för fulla. Sprids insamlingen ut på betydligt fler ställen och i nära anslutning till bostäderna kommer sådana flödesproblem aldrig att uppstå i och med att uppdelningen jämnar ut sig. Weine, igen:

– Det stora problemet är att kommunerna inte har full beslutanderätt att organisera i dessa frågor. När det gäller tidningar och förpackningar är det fortfarande producenterna som äger ansvaret. Vissa kommuner har visserligen engagerat sig på frivillig basis, men incitamentet att bygga ett bra och serviceorienterat system har inte funnits hos producenterna. Deras incitament bygger primärt på att nå återvinningsmålen – vilket de har nöjt sig med. Men nu skärps återvinningsmålen och de kommer med största sannolikhet inte att uppnås per 2020 utan att mer fastighetsnära insamling etableras.

Wiqvist menar att det ligger i kommunens eget intresse att ytterligare minska den andel av restavfall som ännu utgörs av tidningar och förpackningar. Detta minskar i sin tur mängden avfall som behöver hanteras och förbrännas, vilket innebär lägre kostnader för kommunen. Samma morot finns inte för producenterna. Därför blir det mer logiskt att lägga insamlingsansvaret på kommunerna.

Tillgänglighet och kunskap avgör

Weine Wiqvist är dock tydlig med att påpeka att den ekonomiska vinningen inte kommer att avgöra hur vi i framtiden väljer att bygga system för avfallshantering. De flesta av de återvinningsbara materialen har ett relativt lågt marknadsvärde och därigenom bör satsningar på återvinning snarare betraktas som ett långsiktigt miljöåtagande. Dessutom blir svenskarna alltmer miljömedvetna och kräver i allt högre grad att bättre möjligheter för återvinning ska erbjudas.

– Jag brukar säga: ju fler som sorterar, desto fler sorterar. Är det bekvämt och tillgängligt blir sopsorteringen en del av den sociala normen. Men det jag även tror är avgörande för att uppnå en högre återvinningsgrad, utöver tillgängligheten, är god information – att folk är medvetna, helt enkelt. Det är väldigt svårt att styra människor i den här typen av frågor med pengar eller nya regler. Driv istället människor i rätt riktning genom information och kunskap.